Folksjälsmusik: Sångerna vi samlas kring när vi firar och när vi sörjer     Finns det någon högtid – bröllop, skolavslutningar, begravningar, födelsedagsfester, där musiken inte har en central roll? När det gäller, när känslorna får vara med, behövs sångerna vi samlas kring, de sånger vi kan sjunga tillsammans. I privata sammanhang men också när människor behöver ena sig mot vÅld och terror.    Text: Åsa Jacobsson   Inte ett öga är torrt i Maria kyrka på skolavslutningen på Södermalm i Stockholm. Niorna har samlats längst fram och en och en skiljs de från gruppen, med en ros i handen tågar de ut ur kyrkan. Ensamma, mot framtiden, på egna ben. Ceremonin ackompanjeras av skolkören som i loop sjunger den sång som har fått en självklar plats under landets skolavslutningar de senaste åren – ”Goliat”, av Laleh. Så högtidligt och värdigt. För ungdomarna ett minne för livet och för oss föräldrar, även vi som inte har nioklassare, en smärtsam insikt om att barna håller på att bli stora med allt vad det innebär. Såväl bröllopsfixare som begravningsbyråer har spellistor med förslag på sånger och bland de populära finns förstås även internationella hits som ”Amazing Grace”, ”Hallelujah” och ”Imagine”. Men det är ändå tydligt att olika länder har sin egen högtidskanon, sin egen folksjälsmusik skulle man kunna säga. – Jag har varit med om dramatiska sammanhang där människor känt behov av att sjunga något tillsammans. Då har det blivit ”Vem kan segla förutan vind?”, som ju är en åländsk visa. Evert Taubes ”Så länge skutan kan gå” ligger nog närmast hjärtat hos många, säger Gunilla Kindstrand, kulturjournalist. Sångerna vi ofta väljer till bröllop och begravningar i Sverige kan annars till exempel vara Björn Skifs ”Håll mitt hjärta”, Ted Gärdestads ”För kärlekens skull”, Evert Taubes ”Så skimrande var aldrig havet” och Kents ”Utan dina andetag”.  Men ibland tar sig folksjälsmusiken över landgränserna. På frågan om vad en folksjälssång är för henne svarar Britt Bohlin, direktör för Nordiska rådet: – Oj vad svårt! Min man är musiker och han sjunger ofta en låt av Björn Afzelius som heter Ljuset. Den handlar om att det alltid finns nya ljus som tänds. Vidare berättar hon att de nordiska partigruppsmötena alltid avslutas med att man tillsammans sjunger varandras sånger. Att man kan mötas i musiken och lära sig något om varandra. Laleh tycks slå an något i oss, något högtidligt, och hon blev en del av den norska berättelsen och läkandeprocessen när hon framförde sången ”Some Die Young” under minneskonserten efter terrorattentaten i Oslo och på Utöya. Efter just Utöya förenades de sörjande spontant i en sång under en blomlämning, nationalsången ”Ja, vi elsker detta landet” och även Otto Mortensen och Nordahl Grieg pacifistiska ”Til ungdommen” är en sång som förenar Norge. I ett underbart filmklipp från Islands 100-årsfirande 2016 deltar 160 personer i en flash mob där man plötsligt stämde upp i ”Maístjarnan”, av Jón Ásgeirsson och Halldór Laxness. Och när isländska fotbollslandslaget spelar drar fansen igång det mäktiga hejavrålet ”vulkanen” men man hör även ofta Ó›inn Valdimarsson och Emmerich Kálmáns finstämda ”Ég er kominn heim” dåna på läktarna. Efter attentaten mot kulturhuset Krudttønden och Köpenhamns synagoga 2015 arrangerades en minnesstund på Østerbro där över 30 000 människor samlades. Mellan talen sjöng man tillsammans och en av sångerna var Kai Normann Andersen och Poul Henningsens ”Man binder os på mund og hånd”, en underbar sång ur Revyn ”Dyveke” som skrevs strax före den tyska ockupationen och som sedan censurerades hårt av nazisterna. Våra folksjälssånger är förstås en del av kulturarvet och det är ingen slump att ockupationsmakter ger sig på musiken som inspirerar och för samman. Den norska nationalsången var till exempel förbjuden att sjunga mellan 1940 och 1945.  När vi har hört oss för om exempel på sånger från de olika nordiska länderna är det ett land som står ut – Finland. Det finns så oerhört många laddade finska sånger att välja bland. Författaren Kjell Westö lyfter fram två exempel – Chisus ”Yksinäisen keijun tarina” och Juice Leskinens ”Syksyn sävel”. Säger dessa sånger något om Finland? Säger de olika ländernas viktiga sånger något som vi kan lära oss något av? Typen av musik är likartad med stora känslor och enkla rader som förenar och hittar rätt bland känslosträngar och bortom individuella olikheter. Vi ska prova och se vad som händer när vi sjunger varandras sånger, tillsammans. Varmt välkomna till Filmhuset i oktober och en afton med folksjälsmusik-allsång.     KOM OCH SJUNG!   Under Best of Norden den 27 oktober, kl 17.30 leder kulturjournalisten Gunilla Kindstrand ett samtal om den nordiska folksjälsmusiken, om vad som förenar och vad som är specifikt. Samtalet varvas med en allsång där vi tillsammans sjunger varandras sånger, ackompanjerade av Britta Virves på flygel. En garanterad högtidlig afton där vi genom sång kan lära oss något om våra grannländer.  De sånger vi ska sjunga är dessa (finns  HÄR  på Spotify):  Danmark  Otto Mortensen/ Nordahl Grieg – ”Kringsatt av fiender” (samma som norska Til ungdommen) Kai Normann Andersen/ Poul Henningsen – ”Man binder os på mund og hånd”  Finland  Chisu ”Yksinäisen keijun tarina” Juice Leskinen – ”Syksyn sävel”  Färöarna  M.S. Viðstein – ”Eins og áarstreymur rennur”  Island  Jón Ásgeirsson och Halldór Laxness – ”Maístjarnan” Óðinn Valdimarsson/ Emmerich Kálmán – ”Ég er kominn heim”  Norge  Otto Mortensen/ Nordahl Grieg – ”Til ungdommen” Rikard Nordraak/Bjørnstjerne Bjørnson: - ”Sang for Norge, Ja, vi elsker dette landet”  Sverige  Björn Skifs – ”Håll mitt hjärta” Laleh – ”Goliat”  Åland  ”Vem kan segla förutan vind” (folkvisa)    Fri entré vid mån av plats – boka gärna plats   HÄR  !    Boka plats för hela din kör? maila info@bestofnorden.se så ser vi till att ni får sitta ihop!

Folksjälsmusik:
Sångerna vi samlas kring när vi firar och när vi sörjer

Finns det någon högtid – bröllop, skolavslutningar, begravningar, födelsedagsfester, där musiken inte har en central roll? När det gäller, när känslorna får vara med, behövs sångerna vi samlas kring, de sånger vi kan sjunga tillsammans. I privata sammanhang men också när människor behöver ena sig mot vÅld och terror.

Text: Åsa Jacobsson

Inte ett öga är torrt i Maria kyrka på skolavslutningen på Södermalm i Stockholm. Niorna har samlats längst fram och en och en skiljs de från gruppen, med en ros i handen tågar de ut ur kyrkan. Ensamma, mot framtiden, på egna ben. Ceremonin ackompanjeras av skolkören som i loop sjunger den sång som har fått en självklar plats under landets skolavslutningar de senaste åren – ”Goliat”, av Laleh. Så högtidligt och värdigt. För ungdomarna ett minne för livet och för oss föräldrar, även vi som inte har nioklassare, en smärtsam insikt om att barna håller på att bli stora med allt vad det innebär.
Såväl bröllopsfixare som begravningsbyråer har spellistor med förslag på sånger och bland de populära finns förstås även internationella hits som ”Amazing Grace”, ”Hallelujah” och ”Imagine”. Men det är ändå tydligt att olika länder har sin egen högtidskanon, sin egen folksjälsmusik skulle man kunna säga.
– Jag har varit med om dramatiska sammanhang där människor känt behov av att sjunga något tillsammans. Då har det blivit ”Vem kan segla förutan vind?”, som ju är en åländsk visa. Evert Taubes ”Så länge skutan kan gå” ligger nog närmast hjärtat hos många, säger Gunilla Kindstrand, kulturjournalist.
Sångerna vi ofta väljer till bröllop och begravningar i Sverige kan annars till exempel vara Björn Skifs ”Håll mitt hjärta”, Ted Gärdestads ”För kärlekens skull”, Evert Taubes ”Så skimrande var aldrig havet” och Kents ”Utan dina andetag”.
Men ibland tar sig folksjälsmusiken över landgränserna. På frågan om vad en folksjälssång är för henne svarar Britt Bohlin, direktör för Nordiska rådet:
– Oj vad svårt! Min man är musiker och han sjunger ofta en låt av Björn Afzelius som heter Ljuset. Den handlar om att det alltid finns nya ljus som tänds. Vidare berättar hon att de nordiska partigruppsmötena alltid avslutas med att man tillsammans sjunger varandras sånger. Att man kan mötas i musiken och lära sig något om varandra.
Laleh tycks slå an något i oss, något högtidligt, och hon blev en del av den norska berättelsen och läkandeprocessen när hon framförde sången ”Some Die Young” under minneskonserten efter terrorattentaten i Oslo och på Utöya. Efter just Utöya förenades de sörjande spontant i en sång under en blomlämning, nationalsången ”Ja, vi elsker detta landet” och även Otto Mortensen och Nordahl Grieg pacifistiska ”Til ungdommen” är en sång som förenar Norge.
I ett underbart filmklipp från Islands 100-årsfirande 2016 deltar 160 personer i en flash mob där man plötsligt stämde upp i ”Maístjarnan”, av Jón Ásgeirsson och Halldór Laxness. Och när isländska fotbollslandslaget spelar drar fansen igång det mäktiga hejavrålet ”vulkanen” men man hör även ofta Ó›inn Valdimarsson och Emmerich Kálmáns finstämda ”Ég er kominn heim” dåna på läktarna.
Efter attentaten mot kulturhuset Krudttønden och Köpenhamns synagoga 2015 arrangerades en minnesstund på Østerbro där över 30 000 människor samlades. Mellan talen sjöng man tillsammans och en av sångerna var Kai Normann Andersen och Poul Henningsens ”Man binder os på mund og hånd”, en underbar sång ur Revyn ”Dyveke” som skrevs strax före den tyska ockupationen och som sedan censurerades hårt av nazisterna. Våra folksjälssånger är förstås en del av kulturarvet och det är ingen slump att ockupationsmakter ger sig på musiken som inspirerar och för samman. Den norska nationalsången var till exempel förbjuden att sjunga mellan 1940 och 1945.
När vi har hört oss för om exempel på sånger från de olika nordiska länderna är det ett land som står ut – Finland. Det finns så oerhört många laddade finska sånger att välja bland. Författaren Kjell Westö lyfter fram två exempel – Chisus ”Yksinäisen keijun tarina” och Juice Leskinens ”Syksyn sävel”. Säger dessa sånger något om Finland? Säger de olika ländernas viktiga sånger något som vi kan lära oss något av? Typen av musik är likartad med stora känslor och enkla rader som förenar och hittar rätt bland känslosträngar och bortom individuella olikheter. Vi ska prova och se vad som händer när vi sjunger varandras sånger, tillsammans. Varmt välkomna till Filmhuset i oktober och en afton med folksjälsmusik-allsång.

KOM OCH SJUNG!
Under Best of Norden den 27 oktober, kl 17.30 leder kulturjournalisten Gunilla Kindstrand ett samtal om den nordiska folksjälsmusiken, om vad som förenar och vad som är specifikt. Samtalet varvas med en allsång där vi tillsammans sjunger varandras sånger, ackompanjerade av Britta Virves på flygel. En garanterad högtidlig afton där vi genom sång kan lära oss något om våra grannländer.
De sånger vi ska sjunga är dessa (finns HÄR på Spotify):
Danmark
Otto Mortensen/ Nordahl Grieg – ”Kringsatt av fiender” (samma som norska Til ungdommen)
Kai Normann Andersen/ Poul Henningsen – ”Man binder os på mund og hånd”
Finland
Chisu ”Yksinäisen keijun tarina”
Juice Leskinen – ”Syksyn sävel”
Färöarna
M.S. Viðstein – ”Eins og áarstreymur rennur”
Island
Jón Ásgeirsson och Halldór Laxness – ”Maístjarnan”
Óðinn Valdimarsson/ Emmerich Kálmán – ”Ég er kominn heim”
Norge
Otto Mortensen/ Nordahl Grieg – ”Til ungdommen”
Rikard Nordraak/Bjørnstjerne Bjørnson: - ”Sang for Norge, Ja, vi elsker dette landet”
Sverige
Björn Skifs – ”Håll mitt hjärta”
Laleh – ”Goliat”
Åland
”Vem kan segla förutan vind” (folkvisa)

Fri entré vid mån av plats – boka gärna plats HÄR!

Boka plats för hela din kör? maila info@bestofnorden.se så ser vi till att ni får sitta ihop!